3
Nineves övermod och straff
1 Ve dig, du blodstad,
full av lögn, fylld av våld,
du som aldrig slutar plundra!
2 Hör, piskor smäller!
Hör, vagnshjul dånar!
Hästar jagar fram,
vagnar rullar i väg.
3 Ryttare stormar fram,
svärden ljungar
och spjuten blixtrar.
Slagna i mängd och högar av lik,
det är ingen ände på döda,
man stupar över döda kroppar.
4 Allt sker för hennes stora otukt,
den vackra horan,
häxkonsternas mästarinna,
hon som sålde folken
genom sin otukt
och folkstammar
genom sina häxkonster.
5 Se, jag ska vända mig mot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag ska lyfta upp ditt mantelsläp
över ditt ansikte
och låta folken se din nakenhet
och kungariken din skam.
6 Jag ska kasta vidriga ting över dig,
låta dig bli föraktad
och göra dig till åtlöje.
7 Och det ska ske
att var och en som ser dig
ska fly från dig och säga:
”Nineve är ödelagt,
vem har medlidande
med henne?”
Var kan jag finna tröstare åt dig?
8 Är du bättre än No-Amon
som tronade
vid Nilens strömmar?
Vatten omgav henne,
hon hade havet till vall
och vatten till mur.
9 Nubien och Egypten
var hennes oändliga styrka,
Put och Libyen var hennes hjälp.
10 Också hon fördes bort
i landsflykt och fångenskap,
även hennes barn blev krossade
i alla gathörn.
Man kastade lott
om hennes ärade män,
och alla hennes stormän
fängslades med kedjor.
11 Också du ska bli drucken
och gömma dig,
också du ska söka skydd
mot fienden.
12 Alla dina fästen liknar fikonträd
med mogen frukt.
När man skakar dem
faller fikonen i munnen
på den som vill äta.
13 Se, ditt krigsfolk
är som kvinnor.
Ditt lands portar står vidöppna
för dina fiender.
Eld förtär dina bommar.
14 Ös upp vatten åt dig för belägringen
och förstärk dina fästen.
Stig ner i leran
och trampa i murbruket.
Gör tegelformen stark.
15 Där ska elden förtära dig
och svärdet utrota dig,
det ska sluka dig som gräsmaskar,
även om du är talrik
som gräsmaskar
och förökar dig som gräshoppor.
16 Du har fler köpmän
än himlens stjärnor,
men som gräsmaskar plundrar de
och flyger sedan bort.
17 Dina furstar är som gräshoppor,
dina befälhavare
som gräshoppssvärmar.
De stannar inom murarna
när dagen är kall,
men när solen kommer fram
flyr de bort,
och sedan vet ingen var de är.
18 Dina herdar har somnat,
du Assurs kung,
dina förnäma män ligger i ro.
Ditt folk är skingrat
uppe på bergen,
och ingen samlar ihop det.
19 Det finns ingen läkedom
för din skada,
ditt sår är obotligt.
Alla som hör vad som hänt dig
klappar i händerna över dig,
för vem har inte drabbats
av din ständiga ondska?