Nahum  
Nahum (”tröst”) profeterade på 600-talet mot Assyriens huvudstad Nineve i norra Irak, en av den dåtida världens största städer (se Jona 4:11). Nineve hade ödmjukat sig för Gud under en kort svaghetstid hundra år tidigare (Jona 3-4), men sedan fortsatt med sina hänsynslösa härjningar. Gud hade använt den grymma stormakten för att straffa Israel och Juda och andra folk (1 Kung 15-19, jfr Nah 3:19), och den skulle nu själv drabbas av Guds dom (kap 1) och gå under (2-3). Nahum profeterade någon gång mellan 663 f Kr (3:8 med not) och 612 f Kr, då Nineve föll för Babels kung Nabopolassar (2:1) och den assyriska storhetstiden var över.   
1
1  Profetia om Nineve, boken med Nahum från Elkoshs syn.   
Herrens vrede över Nineve 
 
2 Herren är en nitisk Gud  
och en hämnare.  
Herren tar hämnd och vredgas,  
Herren tar hämnd  
på sina ovänner  
och har vrede i förvar åt sina fiender.   
3 Herren är sen till vrede  
men stor i kraft,  
han låter ingen gå ostraffad.  
Herren har sin väg  
i storm och oväder,  
och molnen är dammet  
under hans fötter.   
   
 
4  Han straffar havet  
och låter det torka ut,  
han låter alla floder sina.  
Då tynar Bashan och Karmel bort  
och Libanons grönska vissnar.   
5  Bergen darrar för honom  
och höjderna smälter.  
Jorden bävar för hans ansikte,  
världen och alla som bor där.   
6  Vem kan bestå inför hans harm,  
vem kan uthärda  
hans vredes glöd?  
Hans vrede brinner som eld  
och klipporna spricker  
inför honom.   
   
 
7 Herren är god,  
en tillflykt på nödens dag,  
han känner dem  
som flyr till honom.   
8  Men med en störtflod  
förintar han platsen  
där Nineve står,  
och mörker förföljer hans fiender.   
9  Vad ni än planerar mot Herren  
ska han komma  
med fullständig ödeläggelse.  
Nöden ska inte komma två gånger.   
10  Om de än är hopslingrade  
som törnsnår  
och druckna av sitt drickande,  
ska de alla förtäras som torrt gräs.   
11  Från dig har en man gått ut,  
en som tänker ut ont mot Herren,  
en rådgivare i ondska.   
Guds nåd över Juda 
 
12  Så säger Herren:  
”Hur starka och många de än är,  
ska de ändå mejas ner  
och försvinna.  
Jag har plågat dig,  
men ska inte plåga dig mer.   
13  Nu ska jag bryta hans ok över dig,  
jag ska slita av dina band.”   
   
 
14  Men om dig, Nineve,  
har Herren befallt:  
”Inga efterkommande  
ska bära vidare ditt namn.  
Ur dina gudars hus  
ska jag utrota alla bilder,  
både snidade och gjutna.  
Jag ska göra i ordning en grav åt dig,  
för du är ingenting värd.”   
   
 
15  Se, över bergen kommer  
glädjebudbäraren  
som förkunnar frid.  
Fira dina högtider, Juda,  
uppfyll dina löften,  
för den onde ska inte mer  
dra fram genom dig,  
han är helt tillintetgjord.