2
Klagosång 2 – Guds vrede
א – Alef
1 Ack[samma ord som i Klag 1:1], Herren (Jahve) har i sin vrede
övertäckt dottern Sion [tempelberget i Jerusalem] med ett moln.
Han har kastat ner Israels härlighet
från himlen till jorden;
han glömde bort sin fotpall [templet eller arken, se Ps 99:5; 132:7]
på dagen för hans vrede.
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet ”ack” som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken.]
ב – Bet
2 Herren (Adonai)slukade skoningslöst
alla invånare i Jakob.
I sin vrede har han slagit ned
alla starka fästen i dottern Juda;
han har brutit ned (slog) dem till grunden
och förödmjukade kungariket och dess ledare.
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för ”slukade” börjar med denna bokstav. Här förstärker det hur alla hus och hem, både templet och andra byggnader, har blivit till ruiner.]
ג – Gimel
3 I brinnande vrede har han huggit av
alla Israels horn [horn symboliserar makt].
Han har dragit tillbaka sin högra arm
mitt framför fienden. [Gud beskyddar inte längre från fienden.]
Han har låtit det brinna i Jakob som en flammande eld
som äter upp och förtär allt omkring sig.
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är ”huggit av”.]
ד – Dalet
4 Han har spänt sin båge som en fiende,
där han står med sin högra hand som en åklagare
och har dödat allt som var skönt för ögat (vackert att se på).
I dottern Sions [Jerusalems] tält [invånare]
har han utgjutit sin vrede som eld.
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet ”spänt sin båge” börjar med denna bokstav.]
ה – He
5 Herren (Adonai)har blivit som en fiende;
han har uppslukat Israel.
Han har slukat alla hennes palats,
han har förstört alla hennes starka fästen
och han har mångfaldigat sorgen
och klagandet bland Juda döttrar.
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och att ha perspektiv. I denna vers är det orden ”har blivit” som börjar med denna bokstav, detta belyser att man inte längre kan se Gud som ger vårt liv rätt perspektiv. Istället ser man bara allt som ger sorg. Nu är till och med Gud en fiende och därmed förstärks sorgen ytterligare.]
ו – Vav
6 Han skövlade sin sukka [ordagrant ”lövhydda”, sitt tabernakel, en omskrivning för templet] som en trädgård;
han fördärvade sin mötesplats [templet].
Herren (Jahve) får Sion [tempelberget i Jerusalem] att glömma
sina högtider (avtalade tider) och sabbater,
och i sin vredes ilska
förskjuter han kung och präst.
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet ”skövlade” som börjar med denna bokstav. Det blir här motsatsen som betonas då skövlingen innebär att all sammanhållning har upphört.]
ז – Zajin
7 Herren (Adonai)har förkastat sitt altare,
han avskydde sin helgedom.
I fiendens hand har han gett
palatsens murar [som ska skydda mot intrång],
de har väsnats i Herrens (Jahves) hus
som på en högtidsdag.
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet ”har förkastat” och förstärker hur illa detta är i Herrens ögon. Vid de tre stora vallfartshögtiderna samlades stora skaror i Jerusalem och larmet av alla människor under dessa dagar skilde sig markant från alla andra dagar.]
ח – Chet
8 Herren (Jahve)hade beslutat att fördärva
dottern Sions [Jerusalems] murar.
Han har spänt ut mätsnöret,
han har inte hållit tillbaka sin hand från att fördärva.
Han har fått befästningsvallarna och murarna att jämra sig,
de förtvinar (försvagas och förmultnar) tillsammans.
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet ”hade beslutat” som börjar med den bokstaven. Det betonar att det som Herren har satt sig i sinnet slutligen måste ske. Nu är hans långmodighet slut.]
ט – Tet
9 Hennes portar sjunker ner i marken,
han har fördärvat och brutit sönder hennes galler.
Hennes kung och furstarna är bland hedningarna (utspridda i andra länder),
det finns ingen undervisning (Tora) längre.
Hennes [Jerusalems] profeter får inte längre
några syner från Herren (Jahve).
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet ”sjunker ner” med denna bokstav, och förstärker här hela nederlaget när allt är borta som fanns då Gud själv var hos dem i templet.]
י – Jod
10 De sitter på marken i tystnad,
de äldsta av Sions döttrar;
de har kastat jord på sina huvuden [ett av flera uttryck för djup sorg],
de har klätt sig i säcktyg [ett annat uttryck för sorg].
Jerusalems jungfrur
hänger med huvudet mot marken [ännu ett uttryck för sorg].
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet ”De sitter” med denna bokstav och betonar djupet i sorgen. Hela versen visar oss olika sätt att praktiskt uttrycka sin sorg genom skilda handlingar. Att göra detta, oavsett hur, vilket kan skilja sig mellan olika kulturer, är en väsentlig del av att i reaktionsfasen ta in vad som drabbat mig. Jämför det sorgband som vi bar här i Sverige tidigare, det finns fortfarande men används numera sällan. Handen symboliserar det vi gör, därför hör alla dessa konkreta uttryck för sorg ihop med handen.]
כ – Kaf
11 Mina ögon är fyllda med tårar,
mitt inre brinner,
min lever rinner ut på marken,
på grund av förstörelsen av dottern mitt folk.
eftersom de unga barnen och dibarnen
tynar bort på stadens torg.
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet ”är fyllda” med denna bokstav och förstärker att det som sker är totalt, sorgen är fullkomlig, det känns inte som att det finns någon ljusglimt i mörkret. Det är en normal känslomässig reaktion i denna fas av sorgearbetet. Handen är uträckt men det enda den fylls med är sorg.]
ל – Lamed
12 De säger till sina mödrar:
Var är säden och vinet?
När (medan) de försvagas som en skadad soldat
på stadens torg,
när (medan) deras liv (själ) töms (rinner) ut
i deras mödrars famn.
[När barnen dör i sina mödrarnas armar.]
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet ”till sina mödrar” med denna bokstav och förstärker att moderskapets viktigaste uppgift, att ge barnen mat, inte längre är möjlig att upprätthålla. Det finns förmodligen ingen större smärta för en förälder än att förlora sitt barn.]
מ – Mem
13 Vad ska jag ta till vittne (undervisningsexempel) för dig?
Vad ska jag likna dig vid, du dotter Jerusalem?
Vad kan jag jämföra dig med så att jag kan trösta dig,
du jungfru, dotter Sion?
För din skada är stor som havet,
vem kan läka dig?
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet ”Vad” på denna bokstav. Det upprepas flera gånger och förstärker därmed behovet av att få ställa frågor om vad, hur och varför, som är en viktig del i sorgens reaktionsfas.]
נ – Nun
14 Dina profeter har sett
falska och värdelösa syner. [Hes 10:10-12]
De har inte avslöjat dina synder,
så att du kan upprättas (föras tillbaka) från fångenskapen.
Istället har de profeterat
falska och förföriska budskap.
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar en fisk och betyder arvtagare och avkomma. Orden ”Dina profeter” börjar på den bokstaven. Det förstärker profetens ansvar för att frambära det Gud vill och inte agera falskt. Det profeterna förmedlar kommer få konsekvenser för efterkommande generationer.]
ס – Samek
15 Alla som går på dina vägar
slår ihop händerna mot dig [ger sitt bifall till Jerusalems förödelse, se Hes 25:6].
De visslar och skakar på sina huvuden
mot dottern Jerusalem.
Är det här den stad om vilken man säger,
att den är skönhetens fulländning, hela jordens fröjd [Ps 48:2]?
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samek. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd, support, stabilitet. I den här versen är det ordet ”slår ihop händerna” som börjar med denna bokstav. Här förstärks istället motsatsen, då denna applåd är till vanära istället för support.]
פ – Pe
16 [I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 2 och även i 3 och 4 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se Klag 5:18. Denna alteration förstärker det kiastiska mönstret i Klagovisorna.]
Alla dina fiender
har öppnat munnen på vid gavel över dig,
de visslar och gnisslar tänder;
de säger: ”Vi har slukat henne,
detta är verkligen den dagen som vi väntat på (sett fram emot),
vi har funnit och sett den.”
[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en öppen mun med en tunga i. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet ”har öppnat munnen på vid gavel” som börjar med denna bokstav, och förstärker fiendens överlägsenhet.]
ע – Ajin
17 Herren (Jahve)har gjort det han planerat;
han har uppfyllt (utfört) sitt ord [5 Mos 28:45-50]
såsom han befallde i forna dagar (öster),
han har omstörtat dig [Jerusalem] utan medlidande.
Han har gjort det möjligt för dina fiender att glädjas över dig,
han har upphöjt din fiendes horn.
[Horn är en bild på makt].
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet ”har gjort” som börjar med denna bokstav. Det betonar att det som Herren har satt sig i sinnet slutligen måste ske. Nu är hans långmodighet slut.
Här används ordet ”kedem” för forna dagar. Det betyder egentligen öster och i detta väderstreck ligger att samtidigt se både bakåt och framåt. Att göra bokslut med det som varit och fullfölja det som behöver avslutas, samtidigt som man ser framåt mot nya visioner.]
צ – Tsade
18 Deras hjärta ropade till Herren (Adonai):
”Dotter Sions [templet i Jerusalems] murar,
låt tårar flöda ner som en flod
både dag och natt.
Ge dig själv ingen lindring,
låt inte dina ögon vila (från gråten).”
[Ordagrant ”låt inte dotter ögat ditt vila”, för liknande uttryck se Ps 17:8.]
[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet ”ropade” börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Gud i en svår och uppgiven situation. Också i denna vers ser vi hur viktiga tårarna är i bearbetningen av sorg.]
ק – Qof
19 Res dig[Mark 5:41], ropa ut det i natten,
vid den första nattväkten [mellan klockan sex och tio på kvällen].
Utgjut ditt hjärta som vatten
framför Herrens (Adonais) ansikte.
Lyft upp dina händer inför honom,
för själarna (livet) hos dina unga barn,
som utmattas av hunger
i varje gathörn.
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Det symboliserar ofta att stå bakom någon. I den här versen är det orden ”Res dig” som börjar på den bokstaven. Det förstärker ivern och allvaret i handlandet. Det är inte bara mina ord, jag är redo att agera i överensstämmelse med det jag säger. Versen är längre än de övriga och det förstärker att det nyligen mörknat, natten har just har börjat och det är långt till gryningen och ljuset. Judarna delade in natten i tre nattvakter, romarna fyra, se Matt 14:25; Luk 12:38.]
ר – Resh
20 Se, Herre (Jahve) och betänk
mot vem du har gjort detta!
Ska kvinnorna äta sin livsfrukt,
sina friska nyfödda barn?
Ska prästen och profeten slaktas,
i Herrens (Adonais) helgedom?
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet ”se” börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen. Här ser vi också hur just frågorna återkommer, vilket är en viktig del av reaktionsfasen.]
ש – Shin
21 På marken (i dammet), på gatorna (öppet ute)ligger
både unga och gamla,
mina jungfrur och mina unga män
har fallit för svärdet.
Du har slaktat dem på din vredes dag;
du slaktade dem urskillningslöst.
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet ”på marken” som börjar med denna bokstav och visar hur just förgörelsen är dominant.]
ת – Tav
22 Som på en högtidsdag (bestämd dag, en avtalad tid) har du kallat samman
terror mot mig på alla sidor.
På Herrens (Jahves) vredes dag
kan ingen fly undan eller överleva.
Dem som jag har burit och uppfostrat (mina barn)
har min fiende uppslukat.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Orden ”kallat samman” börjar med denna bokstav. Ordet ”moed” används här och det betyder en bestämd tid för ett möte. Herrens högtider i 3 Mos 23 kallas för ”moed”.]