22
Planer på att döda Jesus
(Matt 26:2-5; Mark 14:1-2; Joh 11:45-53)
1 Det osyrade brödets högtid, som [också hade kommit att] kallas påsk [hebreiska ”pesach”, som betyder ”passera”, ”skona”], var nu nära.
2 Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket.
[Under påsken var det många tillresta judar i Jerusalem. Ett öppet gripande av Jesus skulle kunna skapa upplopp och romersk militär skulle ingripa, se Mark 14:2. Visade det sig att de judiska ledarna var orsaken, skulle deras position och förmåner äventyras.
Högtiden Pesach inleds eftermiddagen den 14 Nisan. Några timmar senare efter solnedgången är det 15 Nisan och det osyrade brödets högtid tar vid, se 2 Mos 12:17-20; 3 Mos 23:4-12. På Jesu tid hade dessa två högtider vuxit samman och sågs som en enhet.]
13 Nisan (tisdag kväll - onsdag eftermiddag)
Judas förbereder förräderiet mot Jesus
(Matt 26:14-16; Mark 14:10-11; Joh 11:45-53)
3 Då [efter måltiden i Betania, se Mark 14:9-10] for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv. [Djävulen hade gett tanken till Judas under en lång tid, se Joh 13:2. I stället för att stå emot frestelsen faller Judas för den, se Jak 1:13-15.]
4 Han gick i väg och samtalade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om hur han skulle kunna förråda Jesus, och överlämna honom åt dem.
5 De var glada och kom överens om att ge honom pengar. [Trettio silvermynt, se Matt 26:15.]
6 Judas gick med på detta och började söka efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom utan att folket var med [för att förhindra upplopp och oroligheter].
7 Så kom den dag i det osyrade brödets högtid, när påskalammen skulle slaktas.
[Fyra dagar tidigare hade varje judisk familj räknat efter hur många lamm man behövde. De hade valt ut ett felfritt lamm som togs med hem. Under dessa fyra dagar fäste sig hela familjen vid detta oskyldiga lamm som snart skulle dö. Den 14:e Nisan tog man med sig lammet som slaktades av prästerna i tempelförgården på eftermiddagen. Samma kväll åt man påskmåltiden, som förutom lammet bestod av osyrat bröd och bittra örter för att påminna om slaveriet i Egypten.
Symboliken i hur Jesus blir detta offerlamm är tydlig. Samtidigt som tusentals lamm förs in till Jerusalem, går också Jesus upp till Jerusalem. Samtidigt som varje familj hade ett lamm hemma under fyra dagar, var Jesus öppet bland folket i templet och ingen kunde fälla honom för något han sade, se Luk 21:37. Prästerna som offrade lammen, var de som drev på och som orsakade Jesu död.]
Påskmåltiden förbereds
(Matt 26:17-19; Mark 14:12-16)
8 Jesus skickade i väg Petrus och Johannes och sade: ”Gå och förbered så vi kan äta påskmåltiden.”
9 De frågade honom: ”Var vill du att vi ska förbereda den?”
10 Han svarade: ”När ni kommer in i staden ska en man som bär en vattenkruka möta er. Följ honom till det hus där han går in. [Detta måste ha varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor, män bar vinsäckar.]
11 Säg till ägaren av huset: ’Mästaren frågar dig: »Var är gästrummet där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?»’
12 Han kommer då att visa er ett stort rum på övervåningen som är möblerat och redo. [Sofforna vid borden var redan bäddade och i ordning för gästerna att lägga sig ned på. Antagligen samma rum som man samlades i även senare, se Apg 1:13.] Förbered för oss där.”
13 De gick och de fann allt som Jesus hade sagt dem, och de förberedde påskmåltiden.
14 Nisan (onsdag kväll - torsdag eftermiddag)
Herrens nattvard
(Matt 26:20-30; Mark 14:17-26; Joh 13:21-30; 1 Kor 11:23-25)
14 Nu när tiden var inne [efter solnedgången då påsken inleddes] tog Jesus sin plats vid bordet, och apostlarna med honom. [Måltiden intogs liggande längs med ena sidan av bordet med huvudet närmast och fötterna längst bort.]
15 Han sade till dem: ”Med en intensiv längtan har jag väntat på att få äta detta påskalamm innan mitt lidande börjar.
16 För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike.” [Den himmelska bröllopsmåltiden, Upp 19:6-9.]
17 Han tog en bägare [den första av två som omnämns av Lukas, Jesus följer den judiska påskmåltidens ordning med flera bägare], bad tackbönen. [Antagligen den judiska välsignelsen Kiddush som inleder alla högtider. Kiddush är hebreiska för ”helgelse”. I bönen tackar man Gud och ber bland annat: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som har skapat vinrankans frukt.”]
Sedan sade han: ”Tag denna bägare och dela mellan er.
18 För jag säger er att från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer.”
19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.”] Sedan bröt han det och gav det till dem och sade: ”Detta är min kropp, som ges åt er. Gör detta till minne av mig.”
20 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.” [Jesus utökar betydelsen i påskmåltiden som ett nytt förbund, se även Jer 31:31.]
Avskedsord
21 ”Men se, den som förråder mig (just nu är i full färd med att förråda mig) har sin hand här på bordet med mig.
22 För Människosonen går [framåt på den väg] som det är bestämt [av Gud], men ve (uttryck för intensiv förtvivlan och sorg) den människa som förråder honom.”
23 Då började de diskutera med varandra vem av dem som skulle komma att göra detta.
24 Det uppstod en känsloladdad (ivrig) diskussion bland dem om vem [av de tolv lärjungarna] som ansågs (utifrån andra människors åsikter) vara den störste.
[Jesus har just berättat att han ska bli förrådd, se vers 21. De hade alla sin hand på bordet, vems hand var det? Snart har man vänt på frågan och undrar vem som är störst bland dem, och den minst trolige att förråda Jesus.]
25 Då sade Jesus till dem: ”Folkens kungar uppträder som herrar (utövar sin makt) över sina landsmän, och de som har makten (auktoriteten) kallar sig ’folkens välgörare’.
26 Men med er är det annorlunda. Den störste bland er ska vara som den yngste, och ledaren ska vara som tjänaren [den som leder ska ha en tjänares hjärta].
27 Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men ändå är jag mitt ibland er som er tjänare.”
[Tidigare hade Jakob och Johannes mor begärt att hennes söner skulle sitta bredvid Jesus i hans rike, se Matt 20:20-23. Johannes var den yngste av lärjungarna och kanske diskuterades hans namn. Det är troligt att Simon Petrus, den äldste lärjungen, var en av dem som höjde sin röst i grälet eftersom Jesus vänder sig till honom personligen direkt efter att han talat till alla lärjungarna, se vers 31.]
28 [Jesus uppmuntrar nu lärjungarna.] ”Det är ni som uthålligt har varit kvar med mig, genom mina prövningar. [Många hade tröttnat, se Joh 6:66-68, men lärjungarnas trofasthet för med sig en belöning.]
29 På samma sätt som min Far överlämnat (slutit ett förbund med mig och gett mig) ett rike, överlämnar jag det till er (sluter jag ett förbund med er och ger er makt). [Verbet ”överlämna” är samma grekiska ord som används för ”förbund” i vers 20.]
30 Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.”
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
(Matt 26:33-35; Mark 14:29-31; Joh 13:37-38)
31 [Jesus vänder sig nu till Simon Petrus och kallar honom vid hans gamla namn, inte bara en gång utan två. Petrus skulle snart inte vara fast som en klippa, som namnet Petrus betyder.]
”Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få sålla er [alla mina lärjungar] som vete. [På samma sätt som vetet sållades från agnarna genom att kraftigt skakas i sållet, ville djävulen rubba lärjungarnas tro. I detta ligger en anspelning på Jobs historia, se Job 1:6-12; 2:1-6.]
32 Men jag har redan bett för dig, att din tro inte ska ta slut (utsläckas). När du har omvänt dig, styrk då (ge en inre stabilitet åt) dina bröder [i tron].”
[Ordet ”ta slut” är det grekiska ordet ”ekleipo”. Vårt ord eklips kommer från detta ord. Lukas använde det tidigare för att beskriva hur pengar kan ta slut, se Luk 16:9. Ordet används också om solförmörkelsen som inträffar när Jesus dör, se Luk 23:45. När Petrus tro förmörkades, var det inte slutet. Jesu bön och Petrus omvändelse öppnar upp för ljuset på nytt.]
33 Då sade han [Simon Petrus] till honom: ”Herre, jag är redo att gå med dig, både till fängelse och i döden.”
34 Jesus svarade: ”Jag säger dig Petrus, innan tuppen gal i dag [i gryningen], har du tre gånger förnekat att du [ens] känner mig.”
35 Han sade till dem: ”När jag sände ut er utan börs [med pengar], lädersäck [med proviant och packning] och [ett extra par] sandaler, inte saknade ni något då?” [Jesus reflekterar tillbaka på när han sände ut lärjungarna för att förbereda hans väg, se Luk 9:3; 10:3-4.]
De svarade: ”Nej, inget.”
36 [Förhållandena har förändrats, nu skulle lärjungarna möta mer motstånd och behövde vara förberedda.] Då sade han till dem: ”Men nu däremot [är det andra tider], den som har börs ska ta med den. Den som har en lädersäck [ska packa den med proviant] och ta med den. Om du inte har ett svärd (mindre kortare svärd som användes i närstrid), sälj din mantel och köp ett.
37 För jag säger er att detta som står skrivet [i Jes 53:12] måste uppfyllas på mig: ’Han blev räknad bland förbrytare’. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt.”
38 Då sade de: ”Herre, här är två mindre svärd.”
Han svarade: ”Det räcker.” [Kan också översättas ”Nog pratat om det.”]
I Getsemane
(Matt 26:36-46; Mark 14:32-42; Joh 18:1)
39 [Getsemane, som ordagrant betyder ”olivpress”, var en olivodling vid foten av Olivberget omgärdad av en mur med en eller flera olivpressar. Platsen var bekant och kanske ägdes den av någon vän till Jesus eller till hans lärjungar. Liksom mycket annat i Bibeln inte är en slump, är just den plats där oliver pressades och krossades, där Jesus prövas och pressas till det yttersta.]
Jesus gick ut och begav sig till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom.
40 När han kom till platsen, sade han till dem: ”Be att ni inte kommer i [ger efter för] frestelse.” [Jesus uppmuntrar inte dem att be att de inte ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en del av det mänskliga livet som varken vi eller Jesus kan undkomma. Jesus uppmanar lärjungarna och oss att inte ”gå in i” eller ”ge efter för” frestelse.]
41 Han gick bort från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad:
42 ”Fader! Om du vill, så ta den här bägaren [bildspråk för Jesu lidande] från mig. Men ske inte min vilja utan din.”
43 Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. [Han återfick styrka för att kunna gå igenom det som väntade.]
44 Hans själsvånda växte i intensitet (konflikten och hans emotionella kval blev större), och han sträckte sig till sitt yttersta i bön. Hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden. [Detta ord, ”sträcka sig till sitt yttersta”, används bara en gång till om bön, och det är i Apg 12:5 när församlingen ber för Petrus som är fängslad och ska halshuggas nästa dag om inte Gud svarar på bön, vilket han gör. Vissa manuskript har inte med verserna 43-44.]
45 När han rest sig upp från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat, utmattade av sorg.
46 Då sade han till dem: ”Varför sover ni? Res på er och be att ni inte kommer i frestelse.” [Detta händer flera gånger, se Matt 26:39-44.]
Jesus fängslas
(Matt 26:47-56; Mark 14:43-52; Joh 18:3-11)
47 Medan han ännu talade kom en folkskara [romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52]. Den leddes av Judas, en av de tolv. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom.
48 Jesus sade till honom: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” [Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.]
49 När de som var omkring Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med svärd?”
50 En av dem gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare [innan Jesus hann svara] och högg av honom högra örat.
[Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen mot halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Att det bara är Johannes som tar med namnen kan bero på att han skriver sitt evangelium efter Petrus död. De andra evangelieförfattarna är försiktigare, och utlämnar inte hans namn eftersom det kunde få juridiska följder för Petrus.]
51 Då sade Jesus: ”Tillåt dem gå så långt [att de tillfångatar mig].” [I Matt 26:52-53 finns fler detaljer. Jesus säger till Petrus att lägga tillbaka sitt svärd och att alla som drar svärd ska dödas med svärd. Han nämner också att han skulle kunna be om mer än tolv legioner änglar, ett romerskt mått som motsvarar mer än 80 000, men hur han måste låta sig bli tillfångatagen för att Skrifterna ska uppfyllas.]
Sedan rörde han vid tjänarens öra och helade honom. [Kontrasten går inte att missa – Petrus drar svärd och sårar, Jesus rör med sin hand och helar.]
52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: ”Tror ni att jag är en rånare (våldsman, revolutionär)? Är det därför ni gått ut med svärd och påkar?
53 Jag har varit med er varje dag i tempelområdet utan att ni grep mig. Men detta är er stund [natten], nu är det mörkrets makt som råder.”
Jesus hos översteprästen
(Matt 26:67-75; Mark 14:66-72; Joh 18:15-18; 18:25-27)
54 Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. [Han fördes till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året, se Joh 18:13.] Petrus följde efter på avstånd. [Johannes följde också med. Eftersom hans familj var bekanta med översteprästen, pratade han med tjänstekvinnan vid porten, som då också släppte in Petrus, se Joh 18:15-16.]
Petrus förnekar Jesus
55 [Nätterna på våren i Israel kan bli kalla, särskilt i Jerusalem som ligger högt över havet.]
Mitt på gården tände de en eld och satte sig ner tillsammans, och Petrus satte sig bland dem.
56 En ung tjänsteflicka såg honom sitta där vid eldens sken. Medan hon tittade noga på honom sade hon: ”Den där mannen var också med honom.”
57 Men han nekade och sade: ”Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt], jag känner inte honom!”
58 Kort därefter fick en annan [annan är i maskulin form] se honom och sade: ”Du är också en av dem.”
Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.”
59 Omkring en timme senare kom en annan fram och försäkrade: ”Det är säkert att den där mannen också var med honom. Han är ju från Galileen!” [Petrus dialekt avslöjade honom; uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.]
60 Men Petrus svarade [med sin tydliga dialekt]: ”Jag vet inte vad du pratar om!” I samma ögonblick, medan han talade, gol tuppen.
61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Han kom ihåg Herrens ord, hur han sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.”
62 Han gick ut och grät bittert.
63 Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom.
64 De band för hans ögon och frågade honom: ”Profetera för oss! Vem var det som slog dig?”
65 De sade också mycket annat hånfullt till honom.
Jesus inför det judiska Stora rådet
(Matt 26:57-68; Mark 14:61-64; Joh 18:12-14, 19-24)
66 När det blev dag (tidigt vid gryningen) församlades folkets äldste [Sanhedrin], både överstepräster och skriftlärda. De förde honom inför Stora rådet
67 och sade: ”Är du den Smorde (Messias), så säg oss det.”
Men han svarade: ”Om jag säger det till er tror ni det inte,
68 och om jag frågar svarar ni inte.
69 Men härefter ska Människosonen sitta på Guds den Allsmäktiges högra sida.”
70 Då sade de alla: ”Så du är Guds Son?”
Han svarade: ”Ni själva säger att ’Jag är’.”
71 Då sade de: ”Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har ju själva hört det från hans egen mun.”